Norrmejerier-stipendiet

Idag har jag glädjen att avslöja att jag är en av fem nominerade från Västerbotten till Norrmejerier-stipendiet. Det är ett stipendie på 25 000 kr som ska gå till en person som gör gott för Norrland, och vinnaren avgörs i en röstning som börjar på måndag.

I länken nedan kan ni se vilka fler som är nominerade. Om ni bor i Västerbotten eller Norrbotten hoppas jag att ni tar en titt och röstar, på mig eller vem det än är som ni vill stödja och tycker är värdig att vinna!

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/norrmejerier_ek/pressrelease/view/rekordmaanga-ansoekningar-till-norrmejerier-sipendiet-bloggare-skoenhetsforetag-och-aekta-eldsjaelar-bland-de-nominerade-402715

En länk till sidan som handlar om mig: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/norrmejerier_ek/image/view/julia-sandstroem-40466

Namn

Nedanför syns en bild på min första anteckning över vilka karaktärer som skulle finnas med i berättelsen, och vad de skulle heta. Som ni kan se hette Shanzoc ursprungligen "Shankyr", innan det blev "Shanyzoc" och tillsist Shanzoc. Men det som ser mest konstigt ut är kanske min förteckning över vilka "ungdomar" som det skulle handla om. Inte bara tänkte jag mig ursprungligen att Pah skulle ha tre barnbarn, utan jag tänkte mig också att Liva skulle vara yngst, kanske bara 8-10 år, med en storasyster som hette Milja. Comíl skulle vara mittenbarnet.
Att det inte blev tre syskon berodde mycket på att jag skrev bidraget till Eragontävlingen. Det fick bara vara 20 sidor, och mitt första utkast, där Milja fanns med och Liva bara var ett barn, kändes alldeles för tråkigt och segt. Så jag började om, sade adjö till Milja (som jag kände inte fyllde någon vidare viktig funktion) och gav Liva rollen som storasyster. Men trots detta fick Liva behålla många av sina "barnsliga" egenskaper. Hon är envis, har ett hett temperament och är inte rädd för att säga precis vad hon tänker.
Shanzoc var förresten betydligt äldre i det första utkastet.
En annan lite lustig sak är att karíterna först hette "karíer", alltså utan ett "t". Jag ändrade namnet först efter att jag blivit klar med manuset till "På ödets vingar", på råd av förlaget, som berättade att många som läst novellen tyckte att karíernas namn lät som karies, alltså tandtroll ... :p

Hur allt började

När jag ska påbörja en ny berättelse ritar jag alltid en karta. Det är det allra första jag gör, något som jag började med redan då jag skrev min allra första fantasyberättelse. Det är under tiden jag ritar kartan som jag kommer på själva handlingen. Jag börjar fantisera om vilka typer av människor som bor i de olika länderna, vad de har förhållande med varandra och vad det ska finnas för fler varelser i världen. En bakgrundshistoria byggs upp.
På bilden här nedanför kan ni se min första skiss av Chistirkusten, och som ni kanske ser finns det en del likheter med slutresultatet i boken, även om många saker hann ändras under skrivandets gång. Om man tittar riktigt noga ser man också att jag längst ner har skrivit: "Handling? Fågelfolk". Så det var på så sätt idén om karíterna skapades. Det känns ganska konstigt nu, att se tillbaka på skissen och tänka att det var så hela berättelsen om Nyckelväktarna började.

Som ni kanske ser är jag inte särskilt duktig på att rita, så som tur är har förlaget personer som gör sådant åt dem. Det är en mycket duktig man vid namn Johan Andreasson som har ritat den "riktiga" versionen.

Tips

Det är aldrig lätt att komma med tips på hur man bör göra för att skriva en bra berättelse. Jag kan bara säga sådant som jag har haft nytta av genom åren. Men jag ska göra ett försök. :)

• Skriva. Det här är kanske uppenbart, men jag tog med det i alla fall, eftersom det enda man egentligen kan göra för att lära sig skriva är att göra just det: skriva. Innan jag började med fantasyberättelser skrev jag en massa annat, och tack vare det lärde jag mig väldigt mycket. Övning ger färdighet, som talesättet säger, och det stämmer verkligen. Det spelar ingen roll om man tycker att det man skriver är bra eller dåligt. Alla erfarenheter är till nytta.
• Läsa. Ännu ett ganska uppenbart tips, men ändå viktigt. Genom att läsa lärde jag mig mycket, som hur meningar borde formuleras, hur en berättelse börjas och avslutas osv, utan att nog inte riktigt tänka på det.
• Konstruktiv kritik. Jag vet inte hur det är för andra, men själv var jag till en början väldigt mån om att ingen fick läsa mina berättelser. Jag brukade sitta vid familjens dator som var placerad mitt i huset, så varje gång någon gick förbi fick jag blixtsnabbt trycka ner fönstret så att personen inte skulle kunna läsa. Det irriterade både mig och min familj. :p Som tur var var jag inte lika blyg på nätet. Där lade jag ut berättelser så att personer som jag inte kände kunde läsa och kommentera, och det lärde mig väldigt mycket. Jag fick jättebra tips på hur jag kunde förbättra mitt skrivande. Så vad jag vill säga är: var inte rädd för att låta andra läsa det du skriver och var inte rädd för konstruktiv kritik. Konstruktiv kritik är det bästa som finns, ifall du vill utveckla ditt skrivande, även om det kanske inte är alltid är så kul att andra pekar ut ens egna misstag.
• Våga. Innan jag skrev På ödets vingar skrev jag andra fantasyberättelser, och medan jag skrev novellen som vann Eragontävlingen stod jag i valet och kvalet om ifall jag borde skicka in min berättelse till ett bokförlag. Jag var dödsrädd för att bli refuserad, och det är nog många andra också. Men det som är viktigt att tänka på i en sådan situation är att man inte har något att förlora på att skicka in sitt manus. Man kan aldrig bli publicerad om man inte gör det. Så det är väldigt viktigt att faktiskt våga. Och ifall bokförlaget inte vill ha manuset så betyder inte det att allt är över. Det finns massvis med förlag i Sverige, och bara för att ett förlag inte vill ha det betyder det inte att andra tycker och tänker samma sak. Ta till exempel JK Rowling, som fick kämpa jättelänge innan den första Harry Potter - boken blev publicerad.
• Kurser. Bibliotek och uiniversitet har ofta många kurser inom skrivandet, och även fast jag aldrig har gått någon tänker jag mig att det är ett väldigt bra sätt att lära sig. På sådana kurser kan man även prata med personer som har samma skrivarintresse, och säkert lära sig jättemycket av varandra.

Lyssna på intervju

Idag intervjuades jag i radio i SR Västerbotten. Jag pratar bland annat om mitt skrivande och den nyaste boken. Intervjun kan höras på:
www.sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=273&grupp=5596

Så var dagen här

Så var dagen här! Det känns lite konstigt i och med att Under vingarnas skugga har gått att köpas på internetbokhandlar de senaste veckorna, men i dag är det officiella realesedatumet. Jippi! Är ni lika glada som jag? Förmodligen inte. :p

Jag minns veckorna fram till att På ödets vingar släpptes. Jag började räkna ner dagarna en månad innan, tror jag. Den här gången har dagarna flugit nästan obemärkta fram. Fast det är kanske så. Första gången är mer speciell, även om det såklart är jättekul nu också.

Det är redan några som har läst boken och hört av sig. Jätteroligt, tycker jag, och jag hoppas att fler gör det. Det skulle betyda väldigt mycket för mig att höra vad ni tycker och tänker, vad ni gillar och inte gillar, vad ni tror kommer hända i fortsättningen, och så vidare. Till exempel berättade läsaren Kristopher om en teori, som han dock inte trodde på, som handlade om ifall Liva skulle döda Shanzoc när hon fick veta sanningen om honom. Finns det fler teorier får ni hemskt gärna berätta om dem.

Vill passa på att tacka alla som läst och kommer läsa mina böcker! Jag skriver därför att jag älskar det, men det är så roligt att det finns andra som uppskattar det jag gör. Så tack! :D