Som författare bör man alltid veta lite mer om karaktärerna
och historien än läsaren. Mycket av ens idéer och tankar kommer aldrig i tryck.
Att inse att något man verkligen skulle vilja ha med i en bok inte får plats,
kan vara trist. Därför ska jag passa på att här i bloggen skriva ner några av
de saker som aldrig blev sagda i böckerna, men som jag tänkte mycket på.
Till att börja med var det väldigt viktigt för mig, redan i
skrivandet av På ödets vingar, att veta att Shanzoc var den enda i sin trupp
som skulle ha kunnat slutföra uppdraget på egen hand. Hade Yukar eller Olie (om
nu inte Olie varit en förrädare) varit den som hamnat på Pahs båt, skulle de
inte ha lyckats lika bra som Shanzoc. För mig var detta väldigt viktigt att
veta, eftersom Shanzoc så ofta tvivlade på sig själv och sina val i den första
boken.
Jag kom nära ämnet i På ödets vingar:
”Yukar hade varit den modige och den starke, han skulle
aldrig ha lämnat Pah på båten, han skulle ha stannat och slagits. Olie skulle
kanske ha åkt med ungdomarna till fastlandet, men lämnat Tanjmyra med
medaljongen så fort han stigit iland. Och båda två skulle säkert ha klarat sig
bättre än vad Shanzoc gjort.”
Hade Yukar varit den som överlevt skulle han ha stannat på båten, och där skulle han ha dött. Olie
skulle ha lämnat Comíl och Liva i Tanjmyra med medaljongen, och utan dem skulle
han aldrig ha hittat Manjír eller Ísery i tid, eller fått veta nycklarnas sanna
identitet. Shanzoc var den ende av dem som kunde slutföra uppdraget. Så även om
Shanzoc såg sig själv som den svagaste av dem, var han i mina ögon alltid den
starkaste.
En idé som inte kom med i sista boken, var att jag från början
tänkte ha den sista striden med De avskydda vid Bergens port. Jag hade till och
med tänkt mig att kanske öppna porten, och få en glimt av vad som finns bakom
dem. Som det blev rymdes det inte.
Det är dock mot Bergens port som Tanich är på väg med Liva,
när Shanzoc och Comíl försöker rädda henne i slutet av Till sista vingslaget. Detta sägs inte i boken, det var en sådan
sak som jag visste om men som jag inte tyckte behövdes för historiens
skull.
Själv tänkte jag mig alltid att Bergens port låg någonstans
i närheten av Hjärtat, Åderns källa, och att det var därför Ådern hade ett så
dåligt rykte.